Syndikalister i Ukraina

Maidantorget i centrala Kiev är fortfarande ockuperat av fascister, nationalister och andra grupper med olika agendor. Utbrända hus, barrikader, foton på de som dödats under sammandrabbningarna och flaggor med nationalistiska budskap ger en overklig känsla. En så stor fascistisk mobilisering i centrala Kiev hade varit omöjlig utan en acceptens för nationalism i hela samhället.

Vi har precis kommit hem från ett besök hos våra kamrater i Autonomous Workers Union (AWU) i Kiev, Ukraina. Efter att ha tagit del av deras berättelser och erfarenheter, är det smärtsamt uppenbart vad normalisering av nationalism kan få för konsekvenser.

AWU bildades ur den autonoma vänstermiljön i Kiev 2011. De har inte bara hållit ut under de svåra år som varit, utan har också en plan för att växa och bygga upp sin organisation genom arbetsplatsorganisering. Trots att de är relativt nystartade har de bidragit till att förhindra försämringar i arbetslagstiftningen och lyft frågor om feminism, HBTQ-frågor och antifascism. Tuffa frågor att ta i Ukraina. För oss har det varit hoppfullt att möta kamrater som trots en stark fascistisk våg och ekonomisk kris kompromisslöst fortsätter arbeta för internationalism och klassorganisering.

Vi har mycket att lära av våra kamrater österut. I tider av kris är det viktigare än någonsin att minnas att vi har mer gemensamt med folk som jobbar världen över än våra chefer. Vi behöver damma av begrepp som internationalism och internationell solidaritet.

Det helt ok att gilla platsen där du är, eller där du kommer ifrån. Men det är en helt annan sak att hävda att det är något som exklusivt ska tillhöra dig och dem som har samma bakgrund som dig. Nationalismen i sig är inte en ofarlig idé, tvärtom. Om ett parti som SD får hållas- bli inte förvånade om det om några år kommer vara accepterat att snacka om att vårda den nationella genpoolen och annan dynga. Så ser det redan ut här i Ukraina. Vi ser redan nu hur acceptansen och normaliseringen av högerextrema idéer sprider sig i vårt samhälle. Det är en gradvis utveckling, och det är viktigt att vi alla är uppmärksamma och tydligt tar ställning och inte kompromissar om var våra intressen ligger.

Vi fortsätter kampen i vardagen. Vi organiserar oss med våra arbetskamrater, på skolorna, i bostadsområdena och på gatorna. Vi fortsätter bygga en internationell syndikalistisk rörelse.

För en värld utan gränser, arbetarklassen har ingen nation!

Liv Marend, generalsekreterare SAC syndikalisterna
Anders Widell, SAC:s internationella kommitté

Våra antirasistiska kamrater i den syndikalistiska fackföreningen AWU tvingas vara anonyma för att inte utsättas för angrepp från fascisterna.

Bilder från området kring Maidantorget i april 2014. Myndighetsbyggnader är ockuperade av olika nationalistiska och fascistiska grupper. Gatan domineras av ett stort tältläger, gatstenen är uppbruten och barrikader har byggts. Överallt synd affischer på fascistiska ledargestalter och nazistiskt väggklotter.