Sverige behöver flera strejker!

SAC Syndikalisternas Förstamajuttalande 2017

Svensk arbetsmarknad har präglats av samförstånd i många decennier, men den har också
haft plats för frihetliga fack – både SAC och andra. Även om de frihetliga facken är små i
sammanhanget har de haft stor betydelse på flera sätt, de har gjort avtryck i stora som små
frågor och inte minst varit en pådrivande faktor för andra facks agerande. Att kunna välja
bort kollektivavtal och ta till stridsåtgärder även utanför avtalsrörelsen har varit en
omtvistad rättighet, men den har alltjämt varit en rättighet. Den har inte på länge varit så
hotad som den är nu.

   Man kan se trenden på många håll, bland annat på landets universitet där syndikalister
hindras från att bli skyddsombud, men inte minst i den aktuella konflikten i Göteborgs
Hamn. Hamnarbetarförbundet, ett fristående fack, representerar en majoritet av de
anställda i hamnen men förvägras rollen som motpart i konflikten. Det cirkulerar en mängd
åsikter, missförstånd och rena lögner kring Hamnarbetarnas rättigheter som fristående
fackförening, till exempel att deras utrymme att verka skulle bero på en lucka i lagen som nu
måste täppas till för att skapa ordning och harmoni på arbetsmarknaden; det är ett
argument som även SAC fått kastat på sig från näringslivet.

   Nu har situationen skärpts. Regeringen har, på näringslivets uppmaning, börjat utreda frågan
för att ”åtgärda problemet” med att fristående fack tar till stridsåtgärder ”trots att” det finns
kollektivavtal på arbetsplatsen. Men det har aldrig varit fråga om ett ”trots att” –
kollektivavtal har aldrig trumfat föreningsrätten. I teorin kan det låta som ett litet ingrepp,
men i praktiken är näringslivets förslag en inskränkning i strejkrätten som i förlängningen får
stora konsekvenser. I den här frågan är Hamnarbetarnas sak vår.
Om ett företag garanteras att slippa stridsåtgärder så snart de skrivit kollektivavtal (med ett
fack som inte nödvändigtvis är det största på arbetsplatsen) kommer det givetvis bli mycket
angeläget att ingå kollektivavtal med det fack som erbjuder det mest fördelaktiga avtalet.
Steget till bildandet av gula fack är inte långt bort och med det kommer en ansträngd,
konstlad fred på arbetsmarknaden. Konsekvensen skulle mycket väl kunna bli fler vilda
strejker. Arbetare kommer inte sluta kämpa för bättre villkor bara för att man stryper
konflikträtten.

   Det hela bottnar i en grundläggande intressekonflikt: arbetarnas intressen är inte samma
som arbetsköparnas. Bättre arbetsvillkor, löner och fackliga rättigheter är något
arbetarklassen har kämpat sig till genom att sätta hårt mot hårt i form av strejker och
blockader. Det är så vi fått det bättre, det är tack vare allvarliga och omskakande konflikter
på arbetsmarknaden som barnarbete idag är förbjudet och arbetsdagen kortats från sexton
till åtta timmar. Arbetarklassen har ingen nytta av en framtvingad fred på arbetsmarknaden.
Det vi har nytta av är att kunna sätta hårt mot hårt när vi vill skapa förbättringar på arbetet
och i samhället – när vi upptäcker brister och missförhållanden som behöver åtgärdas för att
arbetare inte ska bränna ut sig, slita ut sina leder, hamna i fattigdom, skada sig eller till och
med dö. I snitt tar arbetsplatsolyckor livet av en person i veckan i Sverige.

   Vi behöver försvara våra rättigheter och vi behöver strejka mer, för arbetslivet är fortfarande
djupt orättvist och skadligt för människor. Vi behöver föra kamperna tillsammans, ingen
annan kommer göra det åt oss. Antingen sitter man snällt i arbetsköparens baksäte och åker
med, eller så sätter man båda fötterna på marken och organiserar sig på sin arbetsplats. SAC
kommer försvara rätten till stridsåtgärder, nu och i framtiden, för oss själva och för alla fria
fackföreningar.

1 maj 2017
SAC:s Centralkommitté
www.sac.se