Revolutionär optimism - Om inskränkningen i strejk- och konflikträtten

Det har varit många som tappat hoppet nu. Högervindar, nationalism, inskränkningarna i strejk- och konflikträtten. Många fackliga kämpar på fast än de sedan länge tappat både gnista och glöd. Maktlösheten. Den står vi många inför. Säkert är vi också många som inte bara känt oss maktlösa, utan även mött faktiska nederlag. Förluster. Misslyckade organiseringsförsök. Driftsektioner som dött ut. Och så nu allt det här med strejkrätten.

Det finns ett tvivel som gror, en uppgivenhet. ”Det går inte” säger vissa. I en kamp så slåss vi inte bara för en sak, utan även för vår moral. Det är inte bara en lön eller en anställning vi riskerar att förlora – utan även vår kampvilja överhuvudtaget. Sin motståndares nederlag är en vinst i sig. Hur många driftsektioner, fackklubbar och framför allt ännu icke-introducerade fackliga personer, kommer inte rygga för att bruka våra stridsvapen nu när detta kommer bli olagligt? Inskränkningen är inte bara en saklig attack mot våra kampmetoder, utan också ett angrepp mot arbetarrörelsens mod, moral och självsäkerhet.

Vi får inte tappa hoppet nu. De må ha fått igenom en lag, men nu måste vi utmana hur mycket de kan vinna genom den. Vad de, arbetsköparna och deras fanbärare, vill vinna är inte lagen i sig – utan dess verkan på arbetsplatserna. Därför måste vi som ämnar att förbättra och försvara arbetarklassens position i samhället alltid komma ihåg att kampen förs på två plan; den materialistiskt sakliga och den indirekta sociala. Inskränkningen vill kväsa konflikter redan innan de tar uttryck, genom att begränsa det handlingsutrymmet som anses legitimt. Därför måste vi alltid bära med oss redan vid planeringsbordet vad vi tycker är genomförbart och inte, varför och varför inte. Vilka hinder finns egentligen när vi tar kampen för våra arbetarintressen? Vi behöver alltid ställa oss frågan, vad händer om vi faktiskt bryter mot lagen i en facklig strid?

Ett fantastiskt nutida exempel finns hos Stockholms bussektion som vägrade köra bussar med rasistisk valpropaganda. Sektionen kom sedan till AD för att ha brutit mot lagen och dömdes skyldiga. Sektionen fick böter, satte sin driftsektion i konkurs, och startade upp en ny under nytt namn, SBS08, och bedrev samma fackliga kamp. Precis som arbetsköpare kringgår arbetslagar som står till vår fördel, så måste vi kringgå de som står till vår nackdel, och hitta strategier för att
oskadliggöra dåliga lagar.I grund och botten måste vi alltså tro att vi har rätt, och ta bakslag som erfarenhet. SBS08 kom senare att göra om precis samma aktion men förhöll sig då till varseltiderna. För oss som arbetarrörelse gäller det att våga riskera samt planera, hur vi skulle klara ett nederlag för att kunna komma fram till metoder där vi kan kringgå de nya inskränkningarna.

Tappa aldrig hoppet! Av varje nederlag och förlust kan vi kräva revansch, och då med bredare erfarenheter! Vi måste ha en strategisk förhållning till nederlag och ha den inräknad när vi planerar! Vi måste se på inskränkningarna som dels en möjlighet att stärka vårt självförtroende som klass, och dels skola de yngre generationerna arbetare i att det är okej att bestrida lagen för fackliga åtgärder. I slutänden ska vi alltid bära med oss att vi arbetare har rätt till värdet och välståndet vi producerar, och att vi därför alltid har rätt att bestrida de lagar som ämnar till att skydda kapitalismen, som ju bara vill utsuga vår mervärdesproduktion. När vi förlorar, går vi hungriga; när de förlorar, har de mindre profiter. Därför måste vi kämpa och vinna, och misslyckas några gånger ibland!

Cim Sävel_red

Cim Sävel, Malmö LS