Civilkuragepriset 2018

Den 27 juli 2018 är en dag som Daniel Asplund aldrig kommer glömma. Det var den dagen hans arbetskamrat, 21-åriga Julia Markström, dog efter att ha fallit genom en rostig gallerdurk i LKAB:s kulsinterverk. Det var denna dödsolycka som ledde till att Daniel skrev ihop ett långt öppet brev som han skickade till LKAB:s verkställande direktör Jan Moström och hela personalstyrkan i Svappavaara – det vill säga samma brev som han nu prisas för.

Daniel Asplund

Trots uppenbar risk för uppsägning och andra repressalier kunde Daniel Asplund inte vara tyst. I brevet konstaterade Daniel att dödsolyckan föranleddes av stora brister i LKAB:s säkerhetsarbete och en rent ut sagt löntagarfientlig företagskultur, något som också ledde till att frågan uppmärksammades i massmedia. Daniel Asplund har belyst koncernledningens personliga ansvar med risk för sin egen anställning, och det är därför han tilldelas årets Civilkuragepris. I nomineringen kan man bland annat läsa: 

”Jag tycker att Daniel bör få priset då han trots risk för repressalier, såväl konkreta som dolda, visat mod och stort engagemang med att belysa ledningens brister och handlingar som direkt lett till en otrygg arbetsplats. Att han öppet vågat framföra den kritik som många av hans kollegor inte vågat ta i munnen med risk för utfrysning, infekterade relationer med chefer eller direkt uppsägning.”

Ville få sinnesro
Efter dödsolyckan kunde han inte tänka på mycket annat än Julia. Daniel berättar hur det kunde gå fem minuter mellan tankarna under de första veckorna. Den gnagande känslan och tankarna gjorde att han började skriva.

- Jag satt länge och tänkte ”ska jag? Det kanske inte är någon mening” efter att jag hade skrivit. Men jag började tänka efter och kom fram till att jag kommer inte få någon ro i huvudet om jag inte skriver av mig och postar. 

Daniel berättar att det egentligen handlade om att han skulle kunna få sinnesro.

- För mig känns det som att hela den här grejen handlar om att jag gjorde vad jag kände att jag måste göra. Alltså för att få sinnesro.

Miljardvinster för LKAB - men inget säkerhetsarbete
Några pengar till att förbättra säkerheten för arbetarna har inte setts förrän efter Julia Markströms dödsfall. Bolagsledningens fokus låg istället på besparingar. I det öppna brevet från Daniel Asplund kan man bland annat läsa hur lågprioriterad frågan om säkra golv och gallerdurkar har varit:

”Det är tydligt att företaget allt för ofta inte byter ut gallerdurk och plåt förrän de blivit livsfarliga att beträda. Att golven är undermåliga borde väl vara en prioriterad fråga med tanke på hur allvarliga konsekvenserna blir. Eftersom problemen finns i hela koncernen så kan jag inte annat än att adressera ansvaret till just koncernledningen. Ni fördelar pengarna, har tillgång till säkerhetsdatabaserna och borde ha en övergripande insikt i problemet.”

När Julia Markströms mamma, Kristina Markström, kommenterade sin dotters död undrade hon vad vinsterna egentligen går till.

– LKAB går ut väldigt stort med att säkerheten går först. Men LKAB är ett miljardföretag och var går vinsten? Den går inte till att underhålla säkerheten för dem i branschen, i alla fall inte i tillräckligt hög grad. Något sådant här ska inte kunna hända, sa Kristina Markström till Expressen.

Hade kunnat undvikas
Hade ledningen lyssnat på arbetarna hade dödsolyckan med största sannolikhet kunnat undvikas. Problemen med rost hade nämligen påtalats redan tidigare, men klagomålen togs aldrig på allvar. Arbetstagarrepresentanter har istället vittnat om att de varit rädda för repressalier när de har utfört skyddsarbete enligt regelverket. I brevet påtalar Daniel Asplund att skyddsombud och fackligt förtroendevalda har fått avsluta sina anställningar för att de ansetts för besvärliga för arbetsköparen.

” Många vill hjälpa till i säkerhetsarbetet men bereds inte möjlighet då företaget vill ha monopol på beslutsfattandet och markerar det tydligt.” skrev Daniel Asplund.

Skänker prispengarna till välgörenhet
Efter olyckan blev Daniel sjukskriven. Han uppger att han har fått bra hjälp från företaget. Att komma tillbaka fungerar men det är mycket som har förändrats för honom. 

- Jag har varit sjukskriven under en tid men gått tillbaks till att  börja jobba igen. Det är mycket som känns annorlunda än vad det gjorde innan om man säger så. Det fungerar att komma tillbaka, men man ser ju saker på ett helt annat sätt. Det är mycket som har förändrats.

Vad är det som har förändrats?

- Ja alltså ens egna perspektiv blev ju helt omkullkastade, säger han.

I skrivande stund står verksamheten i Svappavaara still. Anledningen: man har upptäckt ännu mer rost. Säkerhetsmässigt har det alltså blivit bättre i gruvorna. Om arbetsstoppet beror på det tragiska dödsfallet tidigare i år eller om det beror på uppmärksamheten kring Daniel Asplunds brev vet vi inte. Enligt Daniel går det i alla fall åt rätt håll för tillfället.

Hur är situationen i Svappavaara nu?

- Verksamheten skulle egentligen varit igång igen men dom upptäckte massor med rost. Det kan ta månader att fixa det. Det är ju företagets uppgift. Så det är ju en förändring på det sättet att man tar ett sånt beslut, jag tror aldrig man har tagit ett sånt beslut tidigare.

Hur känns det att få Civilkuragepriset?

- Vemodigt är nog rätt ord eftersom det baseras på en sådan tragisk händelse. Men samtidigt värmer det att medmänniskor uppskattar det vi försökt göra efter olyckan, svarar Daniel.

Vad han tänker göra med prispengarna återstår att se. Men det lutar åt att pengar kommer skänkas till välgörande ändamål. Daniel nämner bland annat Diabetesförbundet, mycket tack vare att Julia Markströms familj uppmanade människor att skänka en gåva dit i samband med begravningen. 

- Det här med prispengen. Den känner jag egentligen att… jag skulle egentligen vilja skänka bort den som en symbolisk handling, säger Daniel Asplund.

/Kim Fredriksson

Läs brevet som Daniel skickade