1924 SAFs Syndikalistkommitté

"Kommittén analyserade först SAC:s uppkomst och dess utbredning inom vissa industrigrenar och på vissa platser. Den behandlade också svårigheterna för den enskilde arbetsgivaren att vägra förhandla med LS. Registreringen av arbetarna hade visat sig svårgenomförbar och effekterna hade inte blivit de önskvärda. Det var få arbetsgivare som vände sig till SAF:s arbetarregister då de behövde anställa folk." (Ur boken Män i mörker)

Kommittén kom bl a fram till att den omfattande registreringen av fackligt aktiva, som omfattade 76 000 arbetare inom gruv- och järnbruksindustrierna, var i princip helt verkningslös. SAF hade lagt ned stora ekonomiska resurser i registret av fackligt aktiva arbetare. Syftet med registret var att svartlista arbetare, men det fungerade alldeles för dåligt och stoppade inte SACs framgångar.

Syndikalistkommittén menade att det bara fanns ett sätt att effektivt bekämpa SAC och det var genom att få den övriga fackföreningsrörelsen att bryta SACs stridsåtgärder. Solidariteten mellan arbetare över organisationsgränserna skulle brytas.

Det skulle dröja några år innan denna idé fick effekt i praktiken och det krävdes även några andra avgörande historiska händelser, bl a Arbetsdomstolens tillkomst och de statligt initierade Arbetsfredskonferenserna.

Det gick till ungefär så här: SAF förmådde staten att ingripa, staten satte press på LO-ledningen som i sin tur satte press på sina gräsrötter.

Inom LO började man runt 1930 hota sina avdelningar och lokala fackförbund med uteslutning ifall man inte bröt LS fackliga konflikter. Men LO rensade även upp internt och hotade alla som motsatte sig samförstånd med uteslutning.

Syndikalistkommittén förespråkade dessutom att SAF skulle starta en kampanj mot de oorganiserade arbetsgivarna – dessa skulle bojkottas. Att utredningen pekar ut illojala arbetsgivare som ett stort problem för SAF, säger en hel del om SAFs interna problem vid denna tid.