SAC:s organisationsplan

Antagna av SAC:s 29:e kongress med ändringar från SAC:s 31:a kongress 2015.

SAC:s organisationsplan avhandlar de olika principerna som organisationsinstanser byggs på, under vilka former organisationen ter sig och vilka federationer SAC strävar efter att bygga.

SAC är en kamporganisation och vår verksamhet syftar, i det längre perspektivet, till löneslaveriets upphävande. Vårt långsiktiga mål är att arbetarna ska överta kontroll och förvaltning av produktionsmedlen. På kort sikt måste vår organisation tillvarata medlemmarnas intressen i den dagliga kampen. Sådana målsättningar kräver en välfungerande organisation med en genomtänkt organisationsplan.

1. Organisationsprinciperna

1.1 Solidaritet

Alla på en arbetsplats bör organiseras i samma fackförening oberoende av yrke, för att skapa solidaritet, enhet och maximal slagstyrka på arbetsplatsen. Att ha som organisationsprincip att splittra upp arbetarna i olika förbund och klubbar på en och samma arbetsplats, så som de flesta fackförbund gör – gynnar enbart arbetsköparna och försvagar arbetarkollektivet genom att underblåsa konkurrens och yrkesegoism.

1.2 Federalism och medlemsdemokrati

SAC bygger på självständiga organisationsenheter med egen beslutsrätt i egna angelägenheter. Ingen grupp får dock handla i strid med gemensamt fattade beslut. Federalismens princip kan sammanfattas som att de som berörs av ett beslut ska fatta beslutet. Det innebär att de arbetare som berörs av en konflikt också är de som beslutar om eventuell strejk och godkänner uppgörelser med motparten. Det finns ingen instans över de berörda medlemmarna som kan fatta sådana besluta åt dem.

1.3 Självorganisering

SAC:s styrka kommer ur medlemmarnas egen aktivitet. En kamporganisation kan inte byggas på passivitet eller anställda företrädare. En kamporganisation kan enbart byggas på aktiva och självorganiserade arbetarkollektiv ute på arbetsplatserna. Självorganisering och självbestämmande skapar verklig förändring, det skapar mod och stolthet.

1.4 Återkallbara mandat

Våra ombud har begränsade och återkallbara mandat. När man på en arbetsplats utser ombud, så är grundregeln att ombuden inte har rätt att ingå överenskommelser med arbetsköparen, ifall de inte uttryckligen fått ett sådant mandat. Alla förslag till uppgörelser ska tas genom allmän omröstning bland alla berörda medlemmar.

2. Organisationsformerna

En kamporganisation måste byggas på en stabil grund. Grunden är arbetsplatserna och den organisatoriska styrkan där. Därför är det avgörande att vi bygger på arbetsplatserna och att detta görs på bästa möjliga sätt.
SAC har en dubbel organisering som grundar sig dels på geografiskt område, dels på branschanknytning. De lokala samorganisationerna ansluter alla inom ett geografiskt område eller en region, oavsett om man arbetar, studerar eller är arbetslös. Driftsektioner, syndikat och rikstäckande branschfederationer organiserar arbetare som är sysselsatta inom samma bransch, oavsett yrke. Detta återspeglar hur vi vill att det framtida, socialistiska samhället ska vara uppbyggt.

2.1 Organisering på arbetsplatsen

Det börjar ofta med en medlem på en arbetsplats. Den medlemmen utgör fröet till en driftsektion på arbetsplatsen. För att medlemmen ska organisera och agitera på bästa sätt krävs ofta utbildning och stöd från LS. Målet med utbildningen ska vara att skapa kunniga arbetsplatsorganisatörer.

2.2 Driftsektionen och andra sektioner

När man lyckats organisera minst tre medlemmar på en arbetsplats kan man bilda en driftsektion av SAC. Man kan även bilda en sektion som spänner över flera fysiska arbetsplatser, ifall man har samma motpart och finner denna form lämplig.
För att en driftsektion ska äga rätt att själv besluta om sina förhandlingar och stridsåtgärder, måste driftsektionen ha antagit ett särskiljande namn, antagit egna stadgar och valt en styrelse.
För att driftsektionen ska bli en stark och självständig organisationsenhet bör medlemmarna genomgå en gemensam utbildning.

2.3 Lokal samordning i Syndikat och LS

Den fackliga kampen, organiseringen och agitationen på arbetsplatserna behöver samordnas. För den lokala samordningen av vår fackliga aktivitet bygger vi syndikat. Finns inget branschsyndikat inom en LS verksamhetsområde, fungerar LS som facklig samordnare för sektioner och enskilda medlemmar.
Ett syndikats uppgift är att stärka det lokala organiseringsarbetet på arbetsplatserna, bygga upp en större slagstyrka inom branschen genom att skapa fler driftsektioner och fler arbetsplatsorganisatörer – samt att samordna fackliga aktioner för att uppnå större slagstyrka mot arbetsköparna.
Nya syndikat kan bildas, när underlag finns i form av flera driftsektioner inom samma bransch.

2.4 Underlaget för ett Syndikat

Ett syndikat byggs runt de aktiva medlemmarna och deras verksamhet på arbetsplatserna. Syndikatets bas är de aktiva driftsektionerna och arbetsplatsorganisatörerna. Syndikatet bör ständigt sträva efter att stärka sin fackliga bas genom att ständigt utbilda fler arbetsplatsorganisatörer.
Finns det inte tillräckligt med underlag för ett syndikat, så får man se till att skapa detta genom organisering och utbildning.

2.5 LS-organisatörer

För att få allt detta att fungera som det är tänkt krävs LS-organisatörer som aktivt organiserar och utbildar arbetsplatsorganisatörer och driftsektioner.
LS-organisatörerna bör utses och ges mandat av LS styrelse eller medlemsmöte.

2.6 Koncernfackliga samarbetsorgan

Driftsektioner och arbetsplatsorganisatörer på spridda arbetsplatser inom en företagskoncern, kan skapa ett industriellt samarbetsorgan (koncernnätverk). Ett sådant nätverk kan vara rikstäckande och omfatta driftsektioner spridda över landet.
Samarbetsorganens uppgift är att skapa en större slagstyrka inom en och samma företagskoncern genom att samordna den fackliga verksamheten mellan de olika arbetsplatserna.

2.7 Riksomfattande samordning i federationer

Syndikatens verksamhet och slagstyrka kan samordnas på nationell nivå genom en federation. Beslutet att skapa en federation bör vara noga övervägt och grundligt genomtänkt.
Underlaget för en federation, i form av aktiva syndikat och fungerande driftsektioner, måste vara betydande och ha en stor geografisk spridning.
För att undersöka möjligheterna för att bilda en federation, kan man skapa en tillfällig branschkommitté som sedan ombildas till federation eller upplöses.

3. Federationsplanen

Federationsplanen anger vilka syndikat och federationer vi strävar efter att ha i SAC, detta för att vi lokalt ska bygga likartade strukturer som kan ingå riksomfattande samarbete i federationer.
Lokalt kan man dela upp en federation i olika syndikat, i enlighet med federationernas undergrupper.

En arbetsplats tillhör alltid en och endast en bransch, det är alltid en arbetsplats huvudsakliga verksamhet som avgör vilken denna bransch är. En arbetsplats driftsektion samt samtliga medlemmar som har sin huvudsakliga anställning på arbetsplatsen ska tillhöra samma bransch som arbetsplatsen tillhör.
En arbetsplats branschtillhörighet avgörs enligt följande metod:

1. Identifiera och avgränsa arbetsplatsen.
2. Bestäm arbetsplatsens huvudsakliga verksamhet.
3. Placera in verksamheten i federationsplanen.

De tre stegen i metoden ska inte ses som en strikt ordning där vi måste vara klara med steg 1 för att kunna gå vidare till 2, osv. För att avgöra vad som är arbetsplatsen behöver vi ofta fundera över den verksamhet som bedrivs för att testa detta mot det vi ser som arbetsplatsen. Genom det kan vi komma fram till att vi varit för snäva, eller för inkluderande och bör ompröva vår första tanke om vad som är arbetsplatsen. Om det bedrivs flera olika verksamheter på en arbetsplats måste vi även i steg 2 avgöra vilket som är den huvudsakliga verksamheten.

3.1 Federationer med undergrupper

Vad ska vi ha federationer till?
Federationsbyggande har länge varit eftersatt inom SAC, av den enkla anledningen att den fackliga verksamheten på arbetsplatserna haltat i sig, vilket gjort att LS har blivit den samordnande kraften på orten. Federationsindelningen är inte tänkt att ersätta nuvarande syndikats indelning på LS-nivå.
I takt med att sektioner och syndikat bildas ökar behovet av att samordna dessa på ett nationellt plan – både för att utbyta erfarenheter och samordna stridsåtgärder. Detta är även av vikt på en internationell nivå.
Det är nu dags att bygga en grund för de framtida federationer som behövs för att underlätta för omfattande stridsåtgärder, erfarenhetsutbyte och kartläggning.
Denna, ännu något för stora kostym kan självklart komma att förändras. Vi vill se det här förslaget som ett första verktyg för uppbyggnad, som vi senare förfinar varefter våra erfarenheter av federationsbygge växer.

Sammanlagt är det åtta federationer:

1. Utbildningsfederationen

1.1. Förskola
1.2. Fritids
1.3. Grundskola
1.4. Gymnasium och komvux
1.5. Övriga inom utbildningssektorn
1.6. Studerande

2. Social- och Vårdfederationen

2.1. Vårdarbete (sjukhus, vårdcentral etc)
2.2. Omsorgsarbete
2.3. Socialt arbete
2.4. Personlig assistans
2.5. Övrig vård och omsorg

3. Handel- och Servicefederationen

3.1. Handel
3.2. Hotell
3.3. Restaurang
3.4. Fastighetsskötsel
3.5. Städ
3.6. Turism
3.7. Mäklare
3.8. Föreningsanställda

4. Industrifederationen

4.1. Tillverkning-, process-, och sammansättningsindustri
4.2. Livsmedelsindustri
4.3. Jordbruk
4.4. Gruv
4.5. Skog
4.6. Trä- och pappersindustri

5. Transportfederationen

5.1. Järnväg
5.2. Spårvagn
5.3. Tunnelbana
5.4. Åkerier
5.5. Buss
5.6. Taxi
5.7. Sjöfart
5.8. Flyg och flygplats
5.9. Post
5.10. Terminal- och lagerarbete

6. Byggfederationen

6.1. Byggarbete
6.2. Elektriker
6.3. Snickare
6.4. Målare
6.5. VVS och kyl
6.6. Byggnadsställningar
6.7. Övriga hantverk
6.8. Anläggning
6.9. Sanering
6.10. Energi och vatten

7. Kultur- och Mediefederationen

7.1. Tele- och datakommunikation
7.2. Media (TV, pressen)
7.3. IT
7.4. Reklam
7.5. Tryckeri
7.6. Museum
7.7. Teater
7.8. Övrig kulturverksamhet

8. Kommunal- och Statsanställdas federation

8.1. Brandförsvaret
8.2. Parkförvaltningen
8.3. Övriga kommunanställda
8.4. Övriga statsanställda