Uppsala LS historia

historia

Varje LS har sin historia.

För Uppsala LS började den 1918 med arga arbetare.

Men först en utblick över den samtida radikala rörelsen i Sverige.

Jag har uppfattat det så att de här åren fanns det en generation arga unga intellektuella arbetare. De var samtidigt alienerade och förhoppningsfulla.

Som samhället och produktionen såg ut då var det naturligt för många att föreställa sig att de arbetande direkt kunde ta över sin arbetsplats och fortsätta driva den själva. Samhällsapparaten, som ännu inte blivit den goda socialdemokratiska folkhemsmodellen, eller ombudsmannamodellen, borde man också kunna förvalta själv. Det fungerade ju i frikyrkoförsamlingarna och i nykterhetslogen och i Folkets Hus ...Parallellt med detta ville man erövra kulturen och bildningen.

Socialismen ska inte ha över eller underklass, inte borgare eller arbetare. Arbetarna ska avskaffa det orättfärdiga klassamhället, och därmed även sin egen klass. Och det är arbetarna som skall göra det eftersom det har minst att förlora och mest att vinna. Och i vår tradition menade man att arbetarna måste göra det själva. Den "nya" människan förutsätter frihet och klasslöshet.

SAC bildades 1910, Uppsala LS 1918, troligen av tegelbruksarbetare. Dåförtiden fanns här många tegelbruk, som Röbo tegelbruk, Uppsala Norra tegelbruk, Fyrisvalls tegelbruk och Bergsbrunna tegelbruk. En tegelbruksarbetare, Sven Andersson, som var med i LS värvade 1926 en ny medlem vid namn Helge Lindgren. Helge har sedan haft stor betydelse för LS. 1927 hade Uppsala LS 145 medlemmar.

På trettiotalet fanns - för en kortare tid - många mindre LS runtomkring Uppsala. I Funbo, Knutby, Örsundsbro, Järlåsa, Björklinge och Sigtuna fanns Lokala Samorganisationer. Uppsala LS hade 101 medlemmar år 1937.

På fyrtiotalet fick Uppsala LS en del nya medlemmar när F16 och Pharmacia byggdes. (Frågan om antimilitarism aktualiserades också under krigsåren, speciellt inom SUF.) Men Uppsala LS minskade i medlemsantal under fyrtiotalet. 1947 var man bara 23 medlemmar.

På 1950-talet var det tal om att lägga ner LS. Men Helge Lindgren sa nej. "Det kommer andra tider och då behövs LS." Och i slutet på femtiotalet ökade intresset för syndikalismen. 1957 hade Uppsala LS 59 medlemmar (varav 55 helbetalande).

1960-talet medförde som bekant en vänstervåg över Europa. SAC är naturligtvis med, men utvecklingen går inte i den frihetliga riktning som man kunnat hoppas på.

För Uppsala LS medför i alla fall sextiotalet en oerhörd medlemsökning, t ex från 409 medlemmar 1967 till 479 1968. Uppsala LS får en mycket aktiv medlem, David Stjernefjord, som bl.a. är kassör från 1965 till 1981.

Uppsala LS skaffar sig också sin första lokal! 1965 hyr man en dag i vecka ett rum uppe på vinden i dåvarande NTO-huset på Bangårdsgatan. Men redan 1966 flyttar LS till en större och bättre lokal, som kan användas för möten och annat hela veckan - på Sysslomansgatan 47, nära Norra Station. Då fanns Syndikalistiska Studentföreningen som också använde lokalen. De mest drivande i den föreningen var Ahto Uisk och Hans Lindqvist.

Och 1968 flyttade Uppsala LS sin expedition till Svartbäcken, i hörnet Sköldungagatan/Folkungagatan 7. En Kvinnoklubb, som hade sybasarer, anordnade LS-fester, hade egna studiecirklar mm fanns också. LS organiserade även hemmafruarna, för en avgift av 2 kr/månad. Drivande kraft i Kvinnoklubben var Alice Andersson. Hennes man Stig Andersson var LS sekreterare hela sextiotalet.

Till femtioårsjubileet 1967 hyrde LS det då alldeles nybyggda V-Dala nation, för ett storståtligt kalas med inhyrd orkester.

Under 1970-talet fortsätter den positiva trenden. 1976 har LS 576 medlemmar och vid 1977 års utgång 554 medlemmar. 1982 har LS 638 medlemmar, ett all time high. Uppsala LS flyttar 1974 till lokalen på Auroragatan, som vi nu flyttat ifrån. Samtidigt som lokalen på Auroragatan får vi vår ombudsman Bertil Öberg. Bertil var anställd av Uppsala LS, men hans lön betalades till en början gemensamt av LS, krets, Distrikt och SAC utifrån de olika uppdrag han hade. Bertils arbete, och hans person, har varit vitaliserande och mycket betydelsefullt. Uppsala LS och Bertil Öberg får ett särskilt omnämnande som positivt exempel i SACs verksamhetsberättelse år 1975, då LS ökade sin medlemsnumerär med, 120 medlemmar.

Under 1970-talets senare del kommer tre stora medlemsgrupper in i LS:

  • postanställda, med ett sextiotal personer
  • kyrkogårdsarbetare, 27 av 32 möjliga
  • Pharmaciaanställda, ett fyrtiotal personer (Man kan jämföra med Dannemora LS som vid samma tid organiserade 90 % av alla gruvarbetare i underjordsarbete.)

Under 1980-talet är situationen stabil. 1987 har LS 509 medlemmar. Vid 1990 års utgång har medlemsantalet sjunkit till 442 personer. Där, kring 400-strecket, har LS legat sedan dess.

1990-talet känner de flesta av oss till genom personlig erfarenhet. Uppsala LS har fortsatt att utvecklas, med Syndikalistiska Ungdomsförbundet, det nya Mälardalens distrikt, tidningen Affinitet och samarbetet med Dannemora och Östervåla LS, egna Första Maj-arrangemang, ALU-projekt för våra medlemmar, Högskolevänstern och de här rummen...

I Uppsala LS ska var och en som vill vara med känna sig välkommen, delaktig och medansvarig, i en kritisk och radikal tradition, och omgiven av en vänlig och uppmuntrande atmosfär. Nu i en estetiskt tilltalande miljö mitt i "den eviga ungdomens stad".

Låt oss hoppas att Uppsala LS fortsätter förena arbete, intellekt och frihetliga idéer!

Mats Bäckman, Uppsala Lokala Samorganisation 1 Maj 1997