Öppet brev till Knivsta kommun från Uppsala LS av SAC

Skolfrågor är nästan konstant aktuella i den politiska debatten. Vi vet alla varför det är så. Det behövs inga utläggningar om hur viktig skolan och utbildningen är. Alla berörs, direkt eller indirekt, av hur bra eller dåligt verksamheten i våra skolor fungerar. Som lärare är man därför van vid att befinna sig i en verksamhet, som ständigt är föremål för heta debatter, för reformer och återställare, för hot och löften av alla upptänkliga slag. Som lärare har man också blivit van vid att hantera besvikelser. Det senaste avtalet är bara ett exempel i raden av krossade förhoppningar. Men avtalet handlar trots allt ”bara” om pengar. Sådana smällar har vi tagit förr och vi kommer att repa oss. I Knivsta kommun har man nu gett sina lärare en värre smäll. Kommunen har underkänt allt vi kan och vill ge i vårt arbete. Kommunen har sagt att den sätter större värde vid mediala jippon än läraranas engagemang och kompetens.

Skolor styr inte helt över sina förutsättningar. Hur hårt vi än arbetar kommer det att bli en del variationer i avgångselevernas resultat. Lärare och skolledning arbetar kontinuerligt för att finna de bästa vägarna att hjälpa varje elev att nå sin topp. Det vore förmätet att säga att vi alltid lyckas. Det gör vi inte. Men allt beror inte på vad lärare och skolledning gör. En del svängningar upp och ner i resultaten beror på att förutsättningarna varierar. Thunmanskolan fick nyligen en liten nedgång i meritpoängen. Det duger självfallet inte att sitta passiv när sådant sker. Såväl föräldrar som lärare vädjade om resursförstärkningar medan det ännu fanns tid att göra något, men då blev det nej. Den förutsedda nedgången blev därför verklighet. Ingen är nöjd med detta, men man måste ändå komma ihåg, att lite svängningar upp och ner hör till skolornas realiteter. Det finns inga extraordinära orsaker bakom det som inträffat. Om bara lärarna ges möjligheter att sköta sina jobb, så kommer meritpoängen snart att ha vänt upp igen.

Så ser dock inte Knivsta kommun på saken. Den nye skolchefen Göran Håkansson har drivit igenom den extraordinära åtgärden att kommunen skall lägga ut stora pengar på att skicka Stavros Louca och Gunilla Hammar-Säfström till Thunmanskolan för att utveckla undervisningen. Båda har gjort sig kända från TV-serien Klass 9A. Kommunen verkar alltså blanda ihop dokusåpa med verklighet.

Stavros Louca har även blivit känd i andra sammanhang. Relevant i detta sammanhang är att han anser evolutionsteorin vara vår tids största bluff. I en intervju förklarade Louca att ”det finns alldeles för många lakuner i den för att jag skall kunna övertygas om att människan kommer från aporna.” Det är en häpnadsväckande okunnighet om vad evolutionsteorin handlar om. Själv tror han på skapelsen. Thunmanskolans lärare skall alltså läxas upp av en man som tillbakavisar vetenskapliga teorier och som sätter Bibeln före evidensbaserad kunskap. Ty uppläxningar är precis vad det handlar om. Louca har redan hunnit bekräfta sitt rykte om att vara nedlåtande och på gränsen till mobbaraktig mot lärare, som saknar hans TV-kändisstatus. Förmågan att visa respekt hör uppenbarligen inte till en superpedagogs dygder. Sådana nöjer sig med att kräva respekt.

Inget av detta var okänt när Utbildningsnämnden fattade sitt beslut. Förvaltningschefen, Peter Svantesson, framförde i sin föredragning av ärendet, att lärare i Örebro, där superpedagogerna farit fram tidigare, känt sig utsatta och ”nakna”. Viktigare är dock att det redan i föredragningen sades, att insatsen från TV-kändisarna inte lämnat några bestående resultat. Svantesson avslutade med att ”varna för övertro på snabba, dramatiska och bestående förbättringar”. Ändå drevs beslutat igenom, till en kostnad på 320 000 kr, och enligt uppgifter i UNT är pengaflödet planerat att fortsätta nästa år. Kostnaden i år klövs i två delar genom att man slöt kontrakt med två olika bolag. Med en sådan lösning ansåg Utbildningsnämnden att det inte behövdes någon upphandling, och man undvek också annonsering. Uppenbarligen fanns det någonstans en stark vilja att få TV-kändisarna att vid 16 tillfällen dundra in en dag och domdera på Thunmanskolan. Helt plötsligt fanns det pengar att satsa på jippon utan bestående effekt. Detta är ett oansvarigt sätt att använda knappa resurser, men för Uppsala LS, såsom facklig organisation, är det framför allt ett uttryck för nära nog förolämpande missaktning av lärarna.

Lärare är som sagt ett beprövat släkte. Märkliga reformer och förhandlingsbesvikelser har gjort lärarkåren ganska tålig. Ett dåligt löneavtal går att leva med. Kommunens motsträvighet hör till spelets regler i dragkampen om resurser. Sådana smällar kan man hämta sig ifrån och det kommer nya tillfällen att försöka nå ett bättre resultat. Men det Knivsta kommun nu har gjort är något helt annat. Man har sagt till lärare och ansvarig skolledning att ni är inte värda ett vitten. Vi struntar i ert engagemang. Vi struntar i er kompetens. Vi vill inte ge er resurser för att arbeta med svåra omständigheter. Vi vill lägga pengarna på kändisjippon, trots att erfarenheten visat att det inte ger beständiga resultat. När Knivsta kommun sänder ett sådant meddelande till lärare och skolledning, då handlar det inte längre om en dragkamp om resurser. Då handlar det om ren resursförstöring. Och den resurs man förstör heter lärare. Sådana smällar hämtar man i sig inte från utan vidare. Knivsta kommun har mycket att förklara och mycket att göra för att återställa den viktigaste resursen skolorna har: De lärare, som inte under 16 dagar, utan varje dag jobbar för att nå beständiga resultat.

Andreas Sörensen (lärarstuderande och ordförande i Uppsala LS av SAC)

Lasse Wynne (lärare vid Thunmanskolan och medlem i Uppsala LS av SAC)

Göran Salmonsson (medlem i Uppsala LS förhandlingskommitté)