Lagrådsremissen: hot mot stridsrätten kvarstår

.

Regeringen har modifierat förslaget till inskränkningar av den fackliga stridsrätten. En slutsats man kan dra är att förslaget fortfarande öppnar dörren för avtalsshopping och gula fackföreningar. Regeringen vill dessutom utvidga förbudet mot strid i rättstvister.

Nedan följer en juridisk analys av Lagrådsremissen ”Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister”. Hela dokumentet finns att läsa här.

Svenskt Näringsliv kräver ständigt begränsningar av den fackliga stridsrätten. Målet är förmodligen att helt avskaffa stridsrätten och att antingen utplåna alla fackföreningar eller reducera dem till arbetsgivarnas tjänstehjon.

Stridsrätten är idag framförallt reglerad genom medbestämmandelagen (MBL). I november 2018 lade regeringen fram ett lagförslag i form av en promemoria (Ds 2018:40). Förslaget har kallats ett ”kirurgiskt ingrepp” men skulle innebära drastiska förändringar genom två tillägg i MBL: paragraf 41 d och e.

Paragraf 41 d innehåller flera allvarliga punktförbud. Det värsta är punkt 4. Denna punkt medför att arbetsgivare kan välja det billigaste kollektivavtalet och sedan freda sig mot fackliga stridsåtgärder. Det kallas avtalsshopping och medför att löner och arbetsvillkor dumpas. I värsta fall kan arbetsgivare anlita så kallade gula fackföreningar och därigenom tillämpa nästan hur usla villkor som helst.

Det andra föreslagna tillägget i MBL (paragraf 41 e) innebär förbud mot strid i rättstvister om individuella rättigheter. Det innebär bl.a. att det blir förbjudet att strejka för att kollegor som har avskedats på felaktiga grunder ska få jobbet tillbaka.

Efter mycket hård kritik har regeringen modifierat förslaget i promemorian och överlämnat detta till Lagrådet den 28 mars 2019. Vad innebär denna lagrådsremiss? Har förslagen till förbud mildrats eller tvärtom förvärrats? Om man betraktar förbudet mot strid i rättstvister framgår det att regeringen nu vill ha ett striktare förbud. I promemorian föreslogs förbud mot strid om individuella rättigheter. Nu föreslås även förbud mot strid om kollektiva rättigheter, alltså fackliga rättigheter (se sida 6 och 40 i Lagrådsremissen). Det innebär bl.a. att om en arbetsgivare vägrar förhandla, så är facket förbjudet att använda stridsåtgärder för att tvinga arbetsgivaren att komma till förhandlingsbordet.

Hur är det då med förslaget till förbud i paragraf 41 d punkt 4? I promemorian innebär denna punkt 4 som sagt att dörren öppnas för avtalsshopping och gula fackföreningar. I Lagrådsremissen har regeringen omformulerat punkt 4 (se sida 5-6 och 30 i Lagrådsremissen). Har den rättsliga innebörden därmed förändrats? Enligt regeringens egna kommentarer till föreslagen lagtext är svaret: nej. Regeringen skriver att den gamla formuleringen i promemorian ”Överensstämmer i sak” med den nya formuleringen i Lagrådsremissen. Regeringen skriver också att förändringen i denna punkt 4 är ”redaktionell”.

Om man betraktar den nya formuleringen i punkt 4 ser det ut som att regeringen har lyssnat till kritiken och mildrat förbudet, men samtidigt skriver regeringen att så inte är fallet. Vi misstänker att regeringen trots allt försöker driva igenom ett hårt kritiserat lagförslag, maskerat bakom nya ord och självmotsägelser.

Man bör också känna till att den svenska Arbetsdomstolen har en lång tradition av att utsträcka fredsplikten genom så kallad extensiv tolkning av lag och kollektivavtal, alltså genom att göra tolkningar som går utöver ordalydelsen i lagtext eller avtalstext. Här finns en tydlig antifacklig ”bias” i rättspraxis. Risken att Arbetsdomstolen kommer att ge den nya formuleringen av punkt 4 samma innebörd som den gamla formuleringen är alltså överhängande. Då öppnas dörren för avtalsshopping och gula fackföreningar.

UMEÅ LS STYRELSE DEN 23 APRIL 2019

Till temasidan "Försvara stridsrätten" här.

Tillbaka till startsidan