KPF: Stöduttalande till SAC:s Papperslösagrupp

Med anledning av Ung Vänsters angrepp på SAC:s fackliga organisering av personer som arbetar i Sverige utan uppehållstillstånd, de så kallat ”papperslösa”, vill Kvinnopolitiskt forum uttrycka sitt fulla stöd till Papperslösagruppen.

Fackföreningarna i Sverige har alltid arbetat med utgångspunkt i den kapitalistiska exploateringen. Inom arbetarklassen har sedan olika typer av arbete avlönats i olika hög grad och villkoren för arbetet har reglerats olika för olika arbetare. Fackföreningarnas grundidé är att kämpa tillsammans för att inte försämra villkoren under vilka vi tvingas arbeta. Vi som är organiserade lovar varandra att inte acceptera splittring som i vissa lägen kan gynna en arbetare på en annans bekostnad. För att kunna fortsätta kämpa för värdiga (arbets)liv krävs att vi har en analys av hur arbetet är organiserat under kapitalismen. Ung Vänsters utspel kan tolkas som ett sorgligt och farligt resultat av brist på sådan analys.

Vänsterpartiets förhållningssätt till den politiska och fackliga kampen är att se dem som två åtskilda och de menar att det så ska vara. Vårt svar är att den politiska, sociala och fackliga kampen hänger ihop och att det är möjligt att göra framsteg först då dessa samverkar. Facket måste sluta vara en exklusiv grupp för fastanställda arbetare med betald semester och se verkligheten som den är. Man måste fråga sig: när börjar arbetsdagen, vad är en arbetsplats och var är en ”riktig” arbetare?

Världen över arbetar miljontals arbetare utan papper. Regeringar och kapitalister känner mycket väl till detta och de papperslösas rättigheter i olika länder varierar beroende på hur stor del av landets och kapitalets omsättningar dessa bidrar till. Den papperslösa delen av arbetskraften är inte ett undantag utan tillhör i själva verket den reguljära arbetskraften i dagens kapitalism. Migrationen håller hela industrier vid liv och varken kapitalisterna eller staten behöver ta ansvar för migranternas livsvillkor. De är ju där ”olagligt” och har således sig själva att skylla när de nekas de rättigheter som ett medborgarskap kan innebära. Kapitalisterna gnuggar sina händer och arbetarklassen får betala när vi står splittrade.

Organiseringen av arbetet under kapitalismen idag kännetecknas av högre krav på arbetarnas flexibilitet även i den vita sektorn. Det gäller både var arbetsplatsen är förlagd och hur stor del av arbetet som ska vara avlönat. Högerregeringen driver naturligtvis på denna utveckling, ett färskt exempel är att arbetslösa tvingas att söka jobb i hela landet för att inte förlora sin a-kassa. Men tongångarna återfinns inte bara hos högern. Även socialdemokraternas vurm för egenföretagare (särskilt kvinnliga) utgör en rörelse mot att arbetarklassen i allt högre utsträckning ska leverera en färdig produkt i stället för att sälja sin arbetskraft. Arbetsköparens ansvar för att hålla arbetarklassen vid liv försvinner fasas ut på arbetarna. Det är nu upp till var och en att organisera sjukpengen, arbetslöshetsfö rsäkringen, pensionen, arbetstiden och arbetslokalen. För allt detta arbete är inte arbetsplatsen rumsligt bestämd och arbetstiden inte skriven på papper, det är upp till arbetarna att göra jobbet. Tryggheten luckras upp medan kravet på flexibilitet skärps. Med f-skattsedeln slutar kampen för ett värdigt liv att vara renodlat facklig utan blir också politisk och social. Inför denna situation är inte den traditionella fackföreningsrö relsen rustad, precis som den saknar verktyg för att hantera att en del av arbetarklassen saknar medborgerliga rättigheter.

De enda som har något att förlora på att vi har en nykter analys av hur arbetet är organiserat under kapitalismen är kapitalisterna. Det är korkat att på ett nedlåtande sätt hävda att SAC ”organiserar blatterean” – det har ju i så fall alltid fackföreningsrö relsen gjort! Senast i juli satt Kommunal tillsammans med Maud Olofsson på en kurs för företagare som ville etablera sig inom den nygamla pigsektorn – och ”organiserade blatterean”! Den stora skillnaden är i själva verket att arbetarna inom SAC demokratiskt organiserar sig och driver sin kamp utan att exkludera gruppen arbetare utan betald semester, sjukpeng eller medborgarskap. Där finns heller inga ombud som rear bort strejkrätten!

SAC håller på att uppfinna facket på nytt, med en färsk analys av kapitalismen som verktyg och arbetarrörelsens grundidéer som vapen. Sedan när blev det ett hot för Ung Vänster och Vänsterpartiet?

Kvinnopolitiskt forum
http://kvinnopolitisktforum.blogspot.com